Festivallife

Festivallife at Copenhell 2017

Bilder kommer upp senare, pictures will be up later.

COPENHELL – Utsålt

Copenhell fortsätter att ta andelar på hårdrocks och festivalmarknaden. De 14.000 tredagars plus endagarsbiljetterna sålde slut helt dagarna innan festivalen. Nytt för i år var att de utökat området ytterligare genom att effektivisera ytorna bakom scenerna. Området blev således utökat med 10% och det var väl behövligt. Området var lätt att förflytta sig igenom och det gick inte att undvika all utsmyckning. Copenhell är en festival som inte är likt något på den svenska festivalmarknaden. Det skulle möjligtvis vara Muskelrock i Blädinge med sin unika design.

Publiken möts vid ingången av en gotisk inhägnad kyrkogård och en liten träbod ihopsnickrad som en döskalle. Det är fullt med pentagram på bänkar och högtalare. Väggdekorationer från helvetet som kryper ut på marken. En stor kyrka där det serverades Copenhells egna snaps.

För första gången fick publiken tillgång till den enorma byggnaden B&W Hallen där bl.a. dieselmotorer till båtar tidigare byggdes. I den gigantiska hallen var det stor matservering och ölgård och framförallt ett ställe att söka skydd för det ihärdiga regnet som slog till ordentligt under hela festivalen. Väl där inne så fanns det tid att spendera på att gå och kolla på den stora fotoutställningen som hölls där. Massor av foton och konstverk i canvas med kända målningar från bl.a olika album. Copenhell skulle likt väl kunna vara en enda stor konstutställning med all den påkostade ”inredningen”.

Det fanns gott om toaletter och vattenstationer. Kändes som om de sköttes betydligt bättre mot tidigare år. Det fanns även betydligt fler sittplatser där man kunde vila sig eller äta sin mat

Aktiviteter

För den våghalsige så fanns det en linbana högt upp i taket inne i B&W Hallen på 400m, kallad Deathslide. Under lördagen var denna linbana avstängd så jag fick inte möjlighet att testa denna galna upplevelse. Såg dock helt galet läskigt ut.

Karaoke i öltäktet lockade massor med skönsjungande överförfriskade besökare så det fanns gott om tillfällen att få sig ett ordentligt skratt.

The Maniac var åter igen tillbaka och bjöd på en ny gastkramande show med mycket penetrering av kroppsdelar och annat självskadande beteende. Killen är ju helt skadad. Att vara fakir krävs nog en del uppoffringar. Bara en sån sak att han låter publiken häfta fast sin dricks direkt på kroppen med en stiftpistol är utanför min nöjesbild. Många var roade. Andra äcklade.

Det fanns även möjlighet att få bli tatuerad av flera kända tatuerare för den som kände för det. Varför man nu skulle vilja tatuera sig mitt under en pågående festival går utanför mitt förstånd.

Smaderland var även denna gång en stor publikattraktion. Den som ville kunde gå in i en inhägnad med ett antal skrotbilar som man fick gå hårt åt på. Män och kvinnor i alla åldrar såg sin chans att få ur sig all sin aggression och samtidigt få gå helt bananas och slå sönder en bil.

Att det sedan hölls ett seriöst Danskt Mästerskap där tävlande fick slå sönder vars en bil under 15 minuter kunde vara en tokig underhållning i sig.

Givetvis fanns det fullt av diverse marknadsstånd som sålde allt från kläder, inredning, skivor till fingerfidgets.

Det var väldigt lätt att ta sig runt på området och hitta. Backen var ett populärt viloställe för att avslappnat ligga och kolla på konserterna på de två stora scenerna . Här var ljudet även det riktigt bra (när vinden inte tog det). Det var överlag riktigt bra ljud på konserterna och väldigt bra tryck. Något förundrad över att spelschemat inte var tydligt med hur länge banden spelade utan det stod bara starttid. Många gånger var det trettio minuter mellan de två stora scenerna och ibland bara fem! Det gjorde det direkt mycket svårare att planera sin dag med allt vad det innebär att kolla marknadsstånd, äta eller vila…

I Asgård fanns det möjlighet att svinga yxa, bada naken i vedeldad tunna eller äta vikingainspirerad mat och dricka mjöd. En trevlig liten miniby som var välbesökt. I varje hörn av festivalen fanns det något att hitta på eller kolla på.

Maten.

Festivalmaten i Danmark håller inte alls den klass som den gör på många festivaler i Sverige. Om man inte gillar mycket fett och framförallt kött. Det gick att få bara stekt fläsk med lite dippa till. Maten var väldigt dyr och portionerna väldigt små. Vegetariska utbudet var inte alls bra.

Matnamnen var fyndigt tilltagna och döpta efter artister och låttitlar. Eller vad sägs om: Bite The Lightning, Breaking The Jaw, Nachos Else Matters, Fried Finger Death Punch, Fucking Duck Fat Fries och Lokes Boller. Fanns även i år en del roliga milkshakes med sprit i och med namn som Lord Of Darkness, Hellfire, eller den spännande Egyptian Plague med gräshoppor.

Copenhell går från klarhet till klarhet och lockar till sig allt fler besökare från hela världen. De lockar med sin världskända vilda publik där det är ständiga moshpits och crowdsurfing. Crowdsurfing slog tydligen rekord redan under fredagens spelning med Alter Bridge! Vill man uppleva en harmonisk festival som SRF så är Copenhell precis raka motsatsen. Om du vill stå långt fram. Längre bak och i backen är väl mer anpassat för den typiska SRF-publiken. Står man längst fram på spelningarna på Copenhell så får man utan undantag räkna med att få ett antal crowdsurfare över sig. Står man mitt i smeten får man se sig överkörd av vildsinta gängs som röjer i moshpit efter moshpit. Detta gör sig som en väldigt viktig ingrediens till festivalen. Väldigt kul att uppleva och vill man inte det då får man helt enkelt hålla sig väldigt långt bak. Copenhell har en vild publik visuellt men den är väldigt hjälpsam och trevlig. Största problemet är väl egentligen att det bolmas ordentligt vart man än står.

Copenhell rekommenderas helt klart för den som vill uppleva något mer energiskt än vad man får på många stela svenska festivaler. Här är det mer släppta tyglar.

/Stefan Vohnsen